Sicket elände
0
Svalur har nu fått ta det lite lugnt sedan det upptäcktes att han markerade på vänster framben på veterinärbesiktningen på Vallfaris tävling på Häringe för snart två veckor sedan och idag åkte jag och mamma till Mälarkliniken i Hölö för att träffa veterinären Axel för att se om han kunde lista ut något.
Vi fick börja som man brukar trava i gången både med och utan böjprov och sedan longerades Svalur lite av mig på både hårt och mjukt underlag.
Han bedövades och sedan sprang vi än en gång i gången och longerade.
Efter röntgenundersökningen visade sig något som tidigare varit min värsta mardröm att Svalur ska drabbas av: nämligen att han har fått spatt på bägge bakbenen.
Jag trodde först att det var ett skämt, men sedan förstod jag ju att det verkligen var allvar när han förklarade vad han sett på röntgenbilderna och tydligen visade det sig redan när han travade att det var bak problemet satt och inte fram.
Jag fick en liten chock att det var spatt eftersom jag vet att flera hästar jag känner har drabbats av benspatt varav en fått avlivas p.g.a. detta för att den var så pass allvar att hästen inte längre kunde bli ridbar.
Men enligt veterinären så finns det en liten gnutta hopp i Svalurs fall eftersom prognosen såg ganska god ut.
Dessvärre kommer spatten inte läka ut av sig själv med tanke på att Svalur är 17år gammal och så, men han har goda chanser att kanske få fortsätta vara ridhäst resten av sitt liv förhoppningsvis.
Svalur fick stå med dropp ett tag och sedan fick vi rekommendation att första veckan gå promenader, andra veckan skrittarbeta och sedan tredje veckan innan återbesöket ska vi försöka jogga lite i trav och allra helst i låg form.
Just nu känner jag lite blandade känslor, men samtidigt försöker jag hålla modet och humöret uppe för min hästs skull.
Jag vill ju gärna ha honom så länge jag bara kan.